Lagkrav
Allmänt
Badplatser ses som särskilt riskfyllda, då det kan vara svårt för allmänheten att undsätta en nödställd. Varje år inträffar drunkningsolyckor orsakade av att badande inte känner till vattendjupet eller har simmat så långt ut att de inte orkar ta sig tillbaka.
För en säker badplats är det viktigt med en kontinuerlig tillsyn av livräddningsutrustningen. Tjänsten Vattensäkrat från Shore Safety ger badplatsen en säkrare utformning.
Läs mer om Vattensäkrat.
Om olyckan är framme är det viktigt att rätt livräddningsutrustning finns tillgänglig för att snabbt rädda liv. Detta gäller särskilt badplatser med badplattformar och hopptorn. Där ska livräddningsflotte finnas, då det kan vara svårt att nå en nödställd med livräddningshake eller livboj från land.
Läs mer om livräddningsflotte.
Livräddningshaken är till stor hjälp för att snabbt kunna söka av vattnet under bryggor och hopptorn. Med sin längd och spretande trekrok kan den lätt få tag i en person som hamnat under vattenytan. Den är också lämplig för att svepa och dragga över stora ytor, vilket kan vara livsavgörande i mörka och grumliga vatten. Placera livräddningshake samt livboj på bryggor och badplattformar för ett snabbt ingripande.
Läs mer om hakpost.
Livräddningsutrustningen ska vara fullt fungerande även vintertid, då flottar, hakar, stegar och bojar är lika viktiga när isen lagt sig.
Kontakta oss gärna för råd.
MSB Guide
”Guide till ökad vattensäkerhet” har utarbetats av MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. Den är till stöd för att kommuner och andra anläggningsägare ska kunna uppfylla kraven i Lagen om skydd mot olyckor (LSO).
RGS/SLS Säkerhamn
Riksföreningen Gästhamnar Sverige har i samarbete med Svenska Livräddningssällskapet tagit fram skriften ”Säker hamn” för gäst- och fritidshamnar. Här finns konkreta råd och tips som kan bidra till en säker hamn.
RGS/SLS Säker Hamn
Hamn
Begreppet hamn definieras av bryggor, kajer, pirar och till dessa hörande områden som iordningställts för förtöjning av båtar eller fartyg, enligt SRVFS 2007:5.
Gäst-/fritidshamn
Ägare eller nyttjanderättshavare av anläggningen ska i skälig omfattning hålla med utrustning för brand och livräddning, enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO.
Egenkontroll ska också utföras av ägare eller nyttjanderättshavare, så att all livräddningsutrustning håller gott skick och uppfyller lagkraven enligt 5 kap. 1 § 2003:778 LSO.
Väl fungerande livräddningsutrustning bör finnas på alla platser nära vatten där det rör sig mycket folk. Den som arbetar eller vistas i hamnen regelbundet löper stor risk att drunkna vid fall i vattnet. Behovet av livräddningsutrustning kan vara extra stort vid djupt vatten, speciellt där barn och äldre vistas nära vattnet, och framförallt på broar och gångvägar. Läs mer i SRVFS 2007:5.
Det ska finnas fasta lejdare på högst 50 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 25 meter där många människor vistas) och livräddningsposter på högst 200 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 100 meter där många människor vistas). All utrustning ska sättas upp väl synlig och märkas ut så att det direkt syns vad den är till för.
För en säkrare hamn bör utrustning för både brand- och vattenlivräddning samlas på en gemensam plats. Det är utmärkt att kombinera dessa funktioner för en trygg och säker användning.
Se RGS/SLS råd till gäst-/fritidshamnar om hur man kan säkra sin hamn.
Kommersiell hamn
Ägare eller nyttjanderättshavare av anläggning ska i skälig omfattning hålla med utrustning för brand och livräddning, enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO.
Egenkontroll ska också utföras av ägare eller nyttjanderättshavare så att all livräddningsutrustning håller gott skick och uppfyller lagkraven i 5 kap. 1 § 2003:778 LSO.
Väl fungerande livräddningsutrustning bör finnas på alla platser nära vatten där det rör sig mycket folk. Den som arbetar eller vistas i hamnen regelbundet löper stor risk att drunkna vid fall i vattnet. Behovet kan vara extra stort vid djupt vatten, speciellt där barn och äldre vistas nära vattnet, och framförallt på broar och gångvägar. Läs mer i SRVFS 2007:5.
Livräddningsposter på högst 200 meters avstånd från varandra ska finnas (kan gärna minskas till 100 meter där många människor vistas). Utrustningen ska bestå av stege (som når minst en meter under vattnet vid normalt lågvattenstånd) med häkthakar, livräddningshake och livboj. Fasta lejdare eller likvärdiga alternativ ska placeras med högst 50 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 25 meter där många människor vistas) och märkas ut så att de enkelt kan ses både från vattnet och land. På lämpliga platser inom olika hamnavsnitt ska det finnas livräddningsflotte.
All utrustning ska placeras strategiskt för att underlätta användning och synbarhet, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hamnarbete (AFS 2001:9 Hamnarbete).
Kan den nödställde föras så långt ut från land att räddaren inte kan nå denne med livboj, t.ex. på grund av strömt vatten, ska platsen ses som särskilt riskfylld och i behov av livräddningsflotte/-båt enligt SRVFS 2007:5.
Lagkrav livräddningsflotte
Livräddningsflotten ska vara speciellt avsedd och utformad för livräddning. Den ska vara lätt att använda utan några som helst förkunskaper, olåst och placerad så att den kan användas snabbt och lätt. Livräddningsflotte ska finnas på särskilt riskfyllda platser enligt SRVFS 2007:5.
Kan den nödställde föras så långt ut från land att räddaren inte kan nå denne med livboj, t.ex. på grund av strömt vatten, ska platsen ses som särskilt riskfylld och i behov av livräddningsflotte/-båt. Detta gäller även där räddaren inte kan nå personen med annat hjälpmedel, såsom livräddningshake.
Kaj
Begreppet kaj definieras, enligt SRVFS 2007:5, som; ”Avser plats som anlagts för förtöjning av båtar och fartyg. Sådana platser kan även finnas i bostadsområden. I definitionen ingår även andra liknande strandskoningar eller promenadstråk för allmänhetens möjlighet att vistas nära vatten vid hav, sjö, vattendrag eller kanal.”
Bostadskaj och rekreationsstråk
Ägare eller nyttjanderättshavare av anläggningen ska i skälig omfattning hålla med utrustning för brand och livräddning, enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO. Egenkontroll ska också utföras av ägare eller nyttjanderättshavare så att all livräddningsutrustning håller gott skick och uppfyller lagkraven i 5 kap. 1 § 2003:778 LSO.
Väl fungerande livräddningsutrustning bör finnas på alla platser nära vatten där det rör sig mycket folk. Den som arbetar eller vistas i hamnen regelbundet löper stor risk att drunkna vid fall i vattnet. Behovet kan vara extra stort vid djupt vatten, speciellt där barn och äldre vistas nära vattnet, och framförallt på broar och gångvägar. Läs mer i SRVFS 2007:5.
Det ska finnas fasta lejdare på högst 50 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 25 meter där många människor vistas) och livräddningsposter på högst 200 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 100 meter där många människor vistas). All utrustning ska sättas upp väl synlig och märkas ut så att det direkt syns vad den är till för.
Slussar och kanaler
Ägare eller nyttjanderättshavare av anläggningen ska i skälig omfattning hålla med utrustning för brand och livräddning, enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO. Egenkontroll ska också utföras av ägare eller nyttjanderättshavare så att all livräddningsutrustning håller gott skick och uppfyller lagkraven i 5 kap. 1 § 2003:778 LSO.
Väl fungerande livräddningsutrustning bör finnas på alla platser nära vatten där det rör sig mycket folk. Den som arbetar eller vistas i hamnen regelbundet löper stor risk att drunkna vid fall i vattnet. Behovet kan vara extra stort vid djupt vatten, speciellt där barn och äldre vistas nära vattnet, och framförallt på broar och gångvägar. Läs mer i SRVFS 2007:5.
Det ska finnas fasta lejdare på högst 50 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 25 meter där många människor vistas) och livräddningsposter på högst 200 meters avstånd från varandra (kan gärna minskas till 100 meter där många människor vistas). All utrustning ska sättas upp väl synlig och märkas ut så att det direkt syns vad den är till för.
Lagkrav livräddningsflotte
Livräddningsflotten ska vara speciellt avsedd och utformad för livräddning. Den ska vara lätt att använda utan några som helst förkunskaper, olåst och placerad så att den kan användas snabbt och lätt. Livräddningsflotte ska finnas på särskilt riskfyllda platser enligt SRVFS 2007:5.
Kan den nödställde föras så långt ut från land att räddaren inte kan nå denne med livboj, t.ex. på grund av strömt vatten, ska platsen ses som särskilt riskfylld och i behov av livräddningsflotte/-båt. Detta gäller även där räddaren inte kan nå personen med annat hjälpmedel, såsom livräddningshake eller livboj.
Badplats
Den som äger eller är nyttjanderättshavare av en anläggning eller byggnad vid vatten ansvarar för att det finns livräddningsutrustning i skälig omfattning, enligt MSB. Begreppet badplats definieras, enligt SRVFS 2007:5, som: ”Avser en plats där åtgärder vidtagits för att skapa goda möjligheter för bad. Åtgärderna kan exempelvis vara att man anlagt bryggor, badstegar, toaletter, parkeringsplats eller ytor för solbad. Undantag gäller för platser som utgör del av privat tomtmark och där badmöjligheter inte ingår i någon annan verksamhet som riktar sig mot en bred krets av personer.”
Stränder och badplatser
Alla badmöjligheter innefattas inte av lagen, enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO: ”Naturliga badplatser vid stränder, sjöar och vattendrag, utan bryggor, badstegar, omklädningsrum eller liknande arrangemang är exempel på platser som inte omfattas av lagen.” Däremot omfattas badplatser med bryggor (om det inte är privat mark och där badmöjligheter inte ingår i någon annan verksamhet som riktar sig mot en bred krets av personer).
Utrustning för vattenlivräddning bör placeras där risken för olyckor är stor eller där många människor kan förväntas uppehålla sig. Livräddningsposter/-stationer ska på iordninggjorda stränder och badplatser placeras nära vattnet med högst 100 meters avstånd från varandra samt vara väl utmärkta och fungerande.
Enligt 2 kap. 2 § 2003:778 LSO ska ägare eller nyttjanderättshavare av anläggningen i skälig omfattning hålla med utrustning för brand och livräddning. Enligt 5 kap. 1 § 2003:778 LSO ska också egenkontroll utföras av ägare eller nyttjanderättshavare, så att all livräddningsutrustning håller god standard samt uppfyller lagkraven.
Lagkrav livräddningsflotte
Livräddningsflotten ska vara speciellt avsedd och utformad för livräddning. Den ska vara lätt att använda utan några som helst förkunskaper, olåst och placerad så att den kan användas snabbt och lätt. Livräddningsflotte ska finnas på särskilt riskfyllda platser enligt SRVFS 2007:5.
Kan den nödställde föras så långt ut från land att räddaren inte kan nå denne med livboj, t.ex. på grund av strömt vatten, ska platsen ses som särskilt riskfylld och i behov av livräddningsflotte/-båt. Detta gäller även där räddaren inte kan nå personen med annat hjälpmedel, såsom livräddningshake eller livboj.